"Bilder i kampen mot särskrivningar"
Känn inte skam för uttryckta känslor, känn att det är fel när man inte tillåts uttrycka känslorna
Eh jo. Det finns miljontals anledningar till att må dåligt och det är helt okej att tycka synd om sig själv och få sina känslor lyssnade på. Tänk om man alltid skulle dra resonemanget att det finns människor som har det sämre ställt.
"Nej, inte kan väl jag sitta och prata om att min mamma har dött, hen har ju förlorat två föräldrar."
Det kommer aldrig att gå å jämföra sig med andra, den självupplevda smärtan tar sig ju i olika form beroende på vem som känner, beroende på vem som "varit med om", alla har en helt egen värld där inne. När jag tar till min empatiska sida och "känner med" en annan person så kan jag bara utgå ifrån mig själv, jag kan aldrig fullt ut förstå vad som rör sig där inne i den andra personen.
"I love quotations because it is a joy to find thoughts one might have.."
Vart är mänskligheten på väg?
Det är liksom inget nytt att människan är kapabel att begå onda gärningar och skada andra för sin egen vinnings skull. Är bara lite förundrad över den ständiga tonen av förvåning när ett brott begås. Det finns och kommer alltid att finnas människor som skadar och våldtar barn, stänger in djur i påsar och dumpar dem i containers, det är inget nytt eller föränderligt, tyvärr. Som tur är så är vi fler som är överrens om att det inte är okej.
Fullt av trappor
Låt oss spräcka myten - mödomshinnan
Tyvärr så finns det en utbredd okunskap som ofta ställer till det, därför tvingas många kvinnor att uppsöka privata kliniker för att få hjälp. Genom ett ingrepp som går ut på att sy ett par stygn i slidkransen, bildas ett ärr. Det finns en chans att ärret spricker upp under kommande samlag men det är ingen garanti. Ingreppet kallas rekonstruktion av mödomshinnan eller oskuldsoperation. Detta är alltså något som kvinnor tvingas till i ren desperation. Jag läste att en privatklinik i Malmö tar/tog 9000 kr för en operation. Vidrigt, vidrigt, vidrigt. Just därför är det viktigt att veta att mödomshinnan inte finns.
Skoluniformer, ja tack
http://www.cosmates.jp/en/shop/cPath/346/ Klicka på länken för att komma direkt in till kategorin, "school."
och: http://se.cosplaymiu.com/japansk-skoluniform-c-92_93.html en svensk sida som verkar vara mer nischade på cosplay. Jag kommer att nöja mig med att köpa en marinblå/svart kjol, ett par vita knästrumpor och en mörk slips då jag redan har satt ihop det resterande av en överdel själv. En lite tjockare marinblå blazer med ett emblem samt en vanlig vit kjorta under och en grå tröja.
2013-05-24
Tänk att en månad och ett par veckor kan kännas som en så lång tid, som om varje dag vore en evighet? Idag skall jag börja rita en header till bloggen, från början var den här bloggen tänkt som en slags konstblogg där jag tänkte lägga upp teckningar, tavlor och annat kludd jag åstakommit. Nu får det blir en kombinerad blogg istället, jag ritar faktiskt inte så mycket längre om det inte är ett större projekt. Tavlan som jag håller på med nu tex. har jag varit på gång med sedan i oktober och den är långt från färdig. Nej, nu skall jag pallra mig in i duschen så att jag i lugn och ro kan sätta mig och ringa några jobbiga samtal efter.
Att acceptera att man inte accepterar sig själv
Jag avundas dem som ser på sig själva utan ett unds kroppsförakt och med ett självförakt som är snudd på obefintligt - jag vet att det är långt kvar dit. Hur skakar man av sig idealen som skriker åt en att anpassa sig, hur brottas man med den stora världen som kan te sig så skrämmande i stunder då man känner sig liten? Hur mycket jag än anpassar mig (för jag tänker att inte anpassa sig också kan vara extremt ångestframkallande) så är det trots allt den där lilla gubben där inne under skalet (jaget) som omformas, utvecklas och får nya perspektiv på saker och ting allt eftersom åren går. Jag fanns där som grund redan från början, en grund som sakta men säkert har börjat få golv, väggar och bjälkar. Hur blir man nu ett stadigt hus i ett samhälle fullt av specialbyggda rivningsmaskiner? Ungefär så känns det.
Ett aggressivt språkbruk i sociala medier
Språkbruket över internet är ofta kallt, hetsigt och nedvärderande, inte sällan helt oprovocerat. Människor bakom skärmen har en tendens att leta efter något att hugga efter; utan någon nämnvärd eftertanke innan de lämnar negativa spår efter sig i kommentarsfälten. Bakom skärmen är man anonym och därför intalar sig folk att de kan bete sig hur som helst. I skolan eller på arbetet kanske man inte hade kallat en person för idiot, bränd eller pucko, men bakom en skärm krävs bara ett par enkla knapptryck. Åldern är inget hinder, internetkränkningarna kommer ifrån alla åldersspann och ibland från människor som helt omedveten sårar. Kanske bör vi gå en kurs innan vi sätter oss bakom skrärmen, för att lära oss att använda internet på ett schysst sätt och inte som ett vapen. För ditt internetanvändande blir faktiskt ett vapen om du hoppar på någon på grund av hens åsikt, felstavningar eller utseende. Sociala medier är ett näste av hat. Jag trodde att det var vanligt sund basmoral att inte vara elak mot andra, men på internet gäller andra spelregler. Vindarna här är kyligare. När skall folk inse vidden i deras ord, att deras ord gör skillnad?
Alla åldrar hänger på internet, den som skriver kanske är väldigt ung, inte har svenska som modersmål, har dyslexi, är stressad eller helt enkelt inte bryr sig - för det är faktiskt okej att inte bry sig. Oavsett anledning så behöver folk inte ta sig rätten att kommentera detta. Jag har själv fått upprepade avbasningar då jag försökt skriva på engelska vilket har resulterat i att jag tycker att det är lite extra jobbigt varje gång jag försöker.
Om ni verkligen mår så dåligt över att se en särskrivning kanske det är er felet ligger hos? Försök att ta ett djupt andetag och fråga er själva om det är värt att avreagera sig på stackarn som har stavat fel.
Min instinktiva reaktion är att jag vill kontakta alla som har uttryckt sig såhär; eller varför inte fråga några om de vill ställa upp i en studie om internetmobbning, jag lovar att många rent spontant skulle reagera: "va, vem, jag? Inte skulle väl jag kränka någon?" Jag återkommer med ett inlägg om jag tar mig för att göra det, det skulle vara intressant att höra försvarstalen.
Del 1. Jag slåss för det goda och jag slåss för kärleken, det låter ju jättebra.
Jag vet att det var fler än jag som satte klockan tidigt för att hinna upp till favoritprogrammet Sailor Moon innan frukost. Jag brukade fantisera om att en katt tids nog skulle leta upp mig och avslöja min sanna identitet. Självklart så ville jag också vara en hjältinna som slogs för det goda och för kärleken. Det gick att relatera till Annie, eller Usagi som hon heter i det japanska originalet. Hon var en hjältinna men samtidigt så mänsklig; klumpig, ständigt försenad, dagdrömmande, underkänt på vareviga prov. I mitt barnahjärta såg jag upp till den här vimsiga tjejen, som trots sina brister klarade av att bemästra fienden, som trotsade sin rädsla och riskerade livhanken varje gång en ny demon dök upp – även när hon inte ville slåss.
Nu när jag återigen tar upp Sailor Moon, för att bli lite nostalgisk sådär, har jag ett nytt vapen i beredskap – ett par kritiska ögon. Det behövs inte direkt någon djupanalys för att hitta det uppenbara budskapet, "att vara smal är viktigt, viktigare, viktigast!"
Jag hade då inget minne av att det förekom så mycket viktmobbning och smalhets i programmet. Ett par episoder in i första säsongen och jag vill skrika: ”MÅNTIARA ATTACK”, så högt det bara går. Jag valde att titta närmare på några avsnitt och slänga in några citat här på bloggen.
Såhär ser fjortonåriga Annie ut..
Annie: ”att bli smal är varje flickas dröm och jag har så svårt att förlåta den som utnyttjar eller leker med oskyldiga flickors drömmar.”
Annie: ”åh neeej! *storbölande*, jag har gått upp i vikt.”
Annies pappa: ”men Annie lilla, det är väl ändå ingen katastrof, du växer ju faktiskt fortfarande.”
Shino: ”det är för att du är en slöfock, syrran.”
Pappan: ”ja du tränar ju ingenting numera.”
Mamman: ”och godis äter du precis hela tiden.”
Hela familjen: "klart att du blir tjock."
Ni tänkte inte ifrågasätta att er väldigt smala dotter mår dåligt över sin viktuppgång? Hennes pappa var inne på ett bra spår men ändrades sig så fort Annies bror började retas. Även om familjen har en skämtsam ton blir Annie märkbart påverkar och det spär bara på hennes viktfokusering ännu mer. Först trodde jag att det fanns en poäng med att all fokus på vikt, att de ville belysa ett viktigt ämne - det är farligt att svälta sig till exempel. Men det kom aldrig någon sensmoral, hetsen kring vikt ifrägasätts aldrig.
Kort efter..
Luna: ”ja, det hjälper inte att gråta Annie, du får helt enkelt låta bli att äta så mycket i fortsättningen. Ja och börja träna.”
Annie: ”Mm, men vad är det du ritar för något?”
Luna: ”Annie, om sex månader!”
All hets leder till att Annie bestämmer sig för att sluta äta. Någon dag efter sitter hon utan mat under lunchen och tittar suktandes på Limas matlåda. På rasten berättar hon för de andra tjejerna att hon har börjat banta.
”Så du bantar Annie?”
”Jaaa..”
”Jag vet precis, jag har provat massor av olika sätt.”
Alla: ”vi också!”
”Prova med simning Annie. Då går du helt säkert ner.”
”Ananasdiet funkar inte och fasta funkar inte, jag tror att jag har försökt precis allting och ingenting får en att gå ner i vikt.”
”Är inte att bli ihop med någon den bästa bantningsmetoden, det har jag hört.”
”Du har väl aldrig varit ihop med någon?”
Alla: ”Nej, det märks!”
”Märks det? *tar illa upp* vaddå, vad menar ni med det?”
”Lugn, det är inte ditt fel. Du kan ju inte rå för hur du ser ut.”
”Och det skall du säga ditt fultryne.”
Trots att Annies omgivning får henne att må väldigt dåligt så hänger hon gärna på när det kommer till att kommentera andras utseende.
Del 2. Jag slåss för det goda och jag slåss för kärleken, det låter ju jättebra.
Kort efter visar Umino en bild på fröken Haruna som helt mirakulöst har gått ner i vikt på bara två dagar efter att ha besökt ett visst gym. Annie blir förstås intresserad och vill testa hon med.
Inne på gymmet gör Jedite allt för att tjejerna skall träna så hårt som möjligt så att deras energi kan gå direkt till det mörka kungariket.
”1 droppe svett 1 kg 2 droppar svett 5 kg och 3 droppar för att bli vacker.”
”Du där! Du måste ta i om du vill bli vacker, men du är redan så söt så det ska nog gå bra.”
Lima: ”Är jag?.. jag ska bli vacker! Jag skall bli vackrast av alla *stönar*.”
Senare när Annie mår dåligt pga självsvält..
Annie: ”åh, vad jag avundas Sailor fem hon är så smal och fin, inte ett uns fett.”
Detta är Sailor Fem, en identisk kopia av Annie
Annie blir yr på grund av att hon inte ätit något och ramlar in i sin vän Motoki som hon förövrigt är intresserad av. Han frågar om hon behöver åka till sjukhuset men hon svarar att hon helst av allt skulle vilja åka till en restaurang för att hon är så hungrig.
Efter en stund vaknar hon till liv igen och Motoki undrar vad hon menar med att inte äta något på 2 dagar.
Annie ”det är bara det att jag har börjat banta Motoki.”
Motoki: ”*förvånad* börjat banta? *skratt* jag är ledsen, men du borde väl snarare lägga på ett och annat kilo än att hålla på och banta. Jag tycker att tjejerna är snyggare när de har lite former än när de ser ut som stickor precis som fotomodellerna brukar göra.”
Annie: ”menar du verkligen det? *ser jätteglad ut* åh, vad jag är lycklig!”
Nu har alltså Annie fått bekräftat av en kille hon tycker om att det är okej för henne att lägga på sig lite. Hur firar hon detta? Hon köper hamburgare.
Då dyker Mamoru, en kille som Annie inte känner ännu, upp från ingenstans.
”Har du börjat tröstäta Annie, du kan ju gå och bli en riktigt liten tjockis vet jag!”
”Än sen då fuling, vad har du med det att göra?”
”Äter du för mycket kan du gå och bli riktigt tjock tjejen, om du inte äter det här lilla stumpan så blir du kanske inte så tjock.”
Kort efter..
Annie: ”urch, vad elak han är alltså.”
Luna: ”mmm, men du vet väl att han har rätt. Äter du en hamburgare så går du upp 2 kg äter du 2 så går du upp 5 och äter du 3 så blir du fet.”
Luna passar också på att klargöra att Motoki sade att han gillade tjejer med former inte tjocka tjejer, att det är stor skillnad. Detta resulterar i att Annie mår ännu dåligare och springer raka vägen till gymmet. Kan kattskrället se något samband mellan viktmobbningen och hetsträningen?
Luna: ”du kommer bara att gå upp i vikt igen Annie.”
Annie: ”nej, inte av den här lilla glassen.”
Avsnitt 47 Annie träffar på Mamoru ute en kväll
Annie: ”har ni sett? Åh de säljer ju godis jättebilligt. Åh, jag måste gå och köpa lite nu på en gång.”
Mamoru: ”godis är inte bra för kroppen, man blir tjock av det.”
Annie: ”att du alltid skall lägga dig i sådant som du inte har det minsta med att göra.”
Mamoru ”jag tycker bara att det vore synd att min lilla stumpa gick och blev förvandlat till min lilla klumpa.”
Del 3. Jag slåss för det goda och jag slåss för kärleken, det låter ju jättebra.
”Fattar du inte att det här gör ont lilla stumpan?”
”Måste du alltid kalla mig för det?”
”Du får väl växa upp någon gång då om du vill ha en pojkvän.” Det kändes relevant..
Avsnitt 13: Annie råkar för andra gången skicka en sko i huvudet på Mamoru ute på gatan.
”Siktar du avsiktligt på mig eller? *upprörd*”
”Nej det gör jag inte, jag kan väl inte veta att du är ute och knatar igen.”
”Uppnosig är du också, du borde försöka uppföra dig lite mer hyfsat som alla andra vanliga tjejer gör.”
Avsnitt 17: Mamoru och Annie diskuterar modellbilder.
Mamoru: "jag tycker att ni ungdomar idag begår ett stort misstag när ni pratar om en flickas skönhet och bara tänker på hennes utseende, en flickas utseende är faktiskt bara en liten del av hennes skönhet."Bra att du väntade i 17 avsnitt med att säga något vettigt.
Annie: "och vad skulle den stora delen vara då?"
Mamoru: engagemang, att hon har ett varmt hjärta och att hon har mod nog att genomföra det hon tror på."
Annie: "vaddå, skall tjejer vara modiga också?"
Mamoru: "ja, det skall dem och jag är rädd att du inte platsar Annie.... men det jag säger är sant Annie, som Takahito säger att det räcker med att flickor bara är unga och vackra så tycker jag inte att han är något annat än en tredje klassens fotograf, en riktig dålig amatör."
Från första säsongen: Annie springer in i sin pappa på stan.
”Har du handlat pappa *jätteförvånad*?”
”Mamma sköter ju allt där hemma så jag måste ju hjälpa till.. någon gång i alla fall”
Annie tänker drömmande: ”åh, Motoki är säkert lika snäll som pappa." Ah, det var verkligen en bedrift att ta hand om handeln någon gång ibland.
Avsnitt 17: Fröken Haruna kommer ut ur ett omklädningsrum iförd bikini.
"Jag har visst gått upp lite, *suck*."
Det går en stund... Haruna nyper sig lite i rumpan: "jo, jag måste ha gått upp."
Ett kort tag senare... Lima och Haruna kommer ut från ett rum samtidigt som de förfärat utbrister: "jag har gått upp i vikt!", i kör.
”Att demonerna besudlar alla flickors högsta dröm, en vit underbar bröllopsklänning.”
”Det måste vara varje flickas högsta dröm att få stå brud någon gång i sitt liv.
Programmet är inte bar ris..
Ett plus går till Zoisite och Lord Kuntas relation. En relation som många dubbare har försökt "förfina" genom att göra Zoiesite kvinnlig. I den franska versionen har de försökt komma runt det hela genom att göra Kunta till en slags brodersgestalt för Zoisite eller så är de helt enkelt bröder (?), och i den Polska dubbningen är de tydligen ingenting annat än vänner. I Sverige påstås det att Zoisite blev kvinnligt endast på grund av att dubbarna inte förstod att det var en man då de hörde röstskådespelaren.
