Detta inlägg kommer att handla om den hårda tonen som råder över internet generellt och i sociala medier som facebook, twitter, bloggar osv. i synnerhet.


Språkbruket över internet är ofta kallt, hetsigt och nedvärderande, inte sällan helt oprovocerat. Människor bakom skärmen har en tendens att leta efter något att hugga efter; utan någon nämnvärd eftertanke innan de lämnar negativa spår efter sig i kommentarsfälten. Bakom skärmen är man anonym och därför intalar sig folk att de kan bete sig hur som helst. I skolan eller på arbetet kanske man inte hade kallat en person för idiot, bränd eller pucko, men bakom en skärm krävs bara ett par enkla knapptryck. Åldern är inget hinder, internetkränkningarna kommer ifrån alla åldersspann och ibland från människor som helt omedveten sårar. Kanske bör vi gå en kurs innan vi sätter oss bakom skrärmen, för att lära oss att använda internet på ett schysst sätt och inte som ett vapen. För ditt internetanvändande blir faktiskt ett vapen om du hoppar på någon på grund av hens åsikt, felstavningar eller utseende. Sociala medier är ett näste av hat. Jag trodde att det var vanligt sund basmoral att inte vara elak mot andra, men på internet gäller andra spelregler. Vindarna här är kyligare. När skall folk inse vidden i deras ord, att deras ord gör skillnad?

 

 

Varje dag ser man folk som blir kränkta på grund av felstavningar och nu räcker det! Det är okej att rätta någon som skriver fel, bara man gör det på ett snällt sätt. Men vem vill lyssna på någon som skriver, "är du helt jävla pantad? det heter inspiration och inte inspration." Ser man att någon skriver tex. noncallant upprepade gånger kanske man kan skicka iväg ett, "ursäkta, jag såg att du skrivit noncallant några gånger, ville bara berätta att det stavas nonchalant så att du vet det i framtiden (massa glada smileys för att visa att jag skriver i all välmening). Jag tror ni förstår vad jag menar, det finns ingen som har ett perfekt språk.
Alla åldrar hänger på internet, den som skriver kanske är väldigt ung, inte har svenska som modersmål, har dyslexi, är stressad eller helt enkelt inte bryr sig - för det är faktiskt okej att inte bry sig. Oavsett anledning så behöver folk inte ta sig rätten att kommentera detta. Jag har själv fått upprepade avbasningar då jag försökt skriva på engelska vilket har resulterat i att jag tycker att det är lite extra jobbigt varje gång jag försöker.
Om ni verkligen mår så dåligt över att se en särskrivning kanske det är er felet ligger hos? Försök att ta ett djupt andetag och fråga er själva om det är värt att avreagera sig på stackarn som har stavat fel.

 

 

 

Det är också väldigt populärt att recensera andras utseenden i negativa ordalag och helt oreflekterat. Någon är för smal, för tjock, för finnig, har för stora eller för små bröst, har för blont hår, för stora läppar, för tätt sittande ögon, för stor panna, för små fötter och vi kan fortsätta i all evighet. Avviker man från rådande normer är man en lätt måltavla, det vet vi vid det här laget, men letar folk efter något att kritisera spelar inga ramar någon roll. Ibland ser man samma personer sitta och predika om hur fel det är med mobbning för att i nästa veva skriva saker som: "fan va ful du är" till någon. Inser inte dessa människor hur fel de gör? Nedan följer lite skärmstumpar, ett urplock jag gjorde ikväll när jag surfade runt på facebook på jakt efter kränkningar. Här går folk i grupp på en och samma person och därför kallar jag det mobbning istället för kränkning, några av dem återkommer vid flera olika tillfällen. Det sticker till i mig varje gång jag ser att någon blir illa behandlat bara baserat på hur denne ser ut/har valt att se ut. Om detta inte aktivt motarbetas förstärks normerna/fördomarna än mer.

 

 

1. Person X växer upp i ett samhälle vars normer formar henne till en människa som behöver sminka sig, hålla sig smal och plastikoperera sig för att känna sig tillfreds med sig själv.

 

2. Person X hånas av samhället pga att normerna har format henne till en människa som behöver sminka sig, hålla sig smal och plastikoperera sig för att känna sig tillfreds med sig själv.